Vill härmed tacka alla för alla trevliga tankar och funderingar som jag fått tagit del av genom era bloggar, våra träffar med Arvikatjejerna, och i diskussionsforumet. Kursen har varit givande på många sätt, det har känts bra att få en uppdatering, då det är 18 år sedan jag slutade min förskollärarutbildning. Dokumentationen var inte alls så central då som den är idag, och jag tycker att kursen har gett mig mycket som jag kan använda mig av i mitt fortsatta arbete på förskolan.

Trevlig sommar!

Har just läst en bok av Ann-Christine Vallberg Roth, den var läsvärd och jag fick en "uppfräschning" av dold kunskap, kan man kanske säga...
Handlade om de yngre barnens läroplanshistoria, och var en intressant bok om varför läroplanen har blivit som den är från 1800-talet fram till nutid. Från "guds" läroplansperiod till "hemmets och hembygdens" läroplansperiod till "folkhemmets" läroplansperiod och slutligen till "världsbarnets"läroplan som vi anses ha nu. Vi är nog mer påverkade av vår historia än vi kanske är medvetna om.
Det är först nu i början av 2000-talet som vi har börjat att dokumentera verksamheten och barnen i den omfattning som vi gör. Har haft nytta av att vi har skrivit ned våra tankar och mål på ett mer konkret sätt, då förälder ifågasatt vår verksamhet var det bara att ta fram och visa "att så här gör vi och det i enighet med läroplanen", (kändes bra...)

Nu gäller det bara att få till slutprojektet med digital dokumentation...

web om ipaden

Har nu i efterhand sett på inslaget om ipads i förskolan. Inspirerande och mycket av det som sägs ex att personalen är mer skeptisk än barnen har jag upplevt. Till hösten skall alla avdelningar i min kommun få en egen "padda" så det ska bli  intressant att se hur våra 1-3 åringar tar till sig den. Har redan hört kommentarer från en treåring till en annan som säger - vill du komma hem och leka hos mig så kan vi se på film i min ipad!!! Vi vuxna har inte en chans om vi inte hänger på och håller oss uppdaterade så gott det går.

Dokumentationer....

Har fått höra att "passa barn det kan väl vem som helst göra" under veckan som gick av en "gubbe" som jobbar inom industrin och inte har några egna barn, VAD tror folk att vi gör på dagarna egentligen....

Sparrman och Lindgren

Etiska diskussioner kring att dokumentera i förskolan är något som aldrig har förekommit under mina 22 år på förskolan. Det väcker många tankar kring om vi analyserar sönder barnen, men jag tycker att pedagogisk dokumentation av verksamheten som analyseras av kompetenta pedagoger ger en utveckling av verksamheten och det gynnar barnen i deras utveckling. Som det står i texten så ska vi kanske tänka på att vi inte tar ifrån barnen deras fria tid och lek när vi envisas med att dokumentera deras aktiviteter. Intressanta artiklar som väcker många frågor och inspirerar till eftertanke.

sportlov !!

Dokumentationskursen snurrar i mitt huvud..... tycker egentligen att jag/vi gör ett bra jobb med vår dokumentation, men den kan absolut förbättras. Böckerna och diskussionerna med de andra Arvikatjejerna har verkligen fått mig att börja reflektera över vad och hur vi ska dokumentera. Har stulit idéer från både den ena och den andra, vilket har klargjort många av mina funderingar över hur jag på ett bra och överskådligt sätt ska få in läroplanen och våra mål i en pedagogisk dokumentationen.

Vad berättas om mig?

Har jobbat i förskolan sedan 1990 först som barnskötare och sen -95 som förskollärare och har aldrig reflekterat över om barnen vill bli fotograferade, det är lite skrämmande. Boken "Vad berättas om mig" har verkligen satt igång tankeverksamheten när det gäller barns VERKLIGA inflytande över sin vardag hos oss på förskolan. Har börjat fråga om jag får ta foton av dem när de leker och oftast är det ok, men det har hänt att ett barn sagt nej och då har jag låtit bli att fotografera. Har även fått mina kollegor att reflektera över detta. Det samma gäller teckningar VARFÖR ska man sträva efter att ALLA barn ska ha en teckning på väggen eller att alla ska göra ex. ett hjärta till allahjärtansdag. Börjar fundera över om vi dokumenterar för mycket och för ofta. I boken skriver författaren om att "genom att man har ett öppet sinne och genom att dokumentera barnen i förskolan kan man tillrättalägga barnens vardag, aktiviteter, pedagogiskt material utifrån barnens behov och önskemål". Det tycker jag att vi i förskolan är bra på.

När jag har läst i boken "Varför pedagogisk dokumentation" av Hillevi Lenz Taguchi så verkar det vara så självklart och enkelt. Att reflektera mer över "varför" och "hur" istället för att bara konstatera fakta som att nu har vi ex. varit i skogen och tagit foton eller sparat en teckning. På sidan 64 skriver hon om att "se med mjuka ögon" vilket gör att vi blir mer medvetna om vad som händer runt oss, och vi kan vara medforskande vuxna. Allt detta gör vi nog utan att tänka på det som pedagogisk dokumentation för vi skriver inte ner det. På sidan 75 står det att "planeringen blir en utgångspunkt för reflektion men den är inte till för att följas utan för att förändras", det tycker jag säger mycket om hur Lenz Taguchi resonerar i sin bok. Det gäller att hela tiden kunna tänka om och prova nya grepp. Men varför prioriterar vi inte planeringstiden bättre, och varför tar vi inte med barnen i dokumentationsarbetet?  

Att dokumentera och stimulera barns utveckling i förskolan

Det ska bli spännande att följa den här utbildningen under våren, hoppas på många nya idéer.

Har aldrig bloggat förr så det är lite nervöst,  jag och datorer är ingen bra kombination....