Vad berättas om mig?

Har jobbat i förskolan sedan 1990 först som barnskötare och sen -95 som förskollärare och har aldrig reflekterat över om barnen vill bli fotograferade, det är lite skrämmande. Boken "Vad berättas om mig" har verkligen satt igång tankeverksamheten när det gäller barns VERKLIGA inflytande över sin vardag hos oss på förskolan. Har börjat fråga om jag får ta foton av dem när de leker och oftast är det ok, men det har hänt att ett barn sagt nej och då har jag låtit bli att fotografera. Har även fått mina kollegor att reflektera över detta. Det samma gäller teckningar VARFÖR ska man sträva efter att ALLA barn ska ha en teckning på väggen eller att alla ska göra ex. ett hjärta till allahjärtansdag. Börjar fundera över om vi dokumenterar för mycket och för ofta. I boken skriver författaren om att "genom att man har ett öppet sinne och genom att dokumentera barnen i förskolan kan man tillrättalägga barnens vardag, aktiviteter, pedagogiskt material utifrån barnens behov och önskemål". Det tycker jag att vi i förskolan är bra på.